
Beppes tre memoarböcker, ”Mina memoarer del 3” (1972), ”Månsken över Dalarö” (1985) och ”Cabaret” (1986), samlade i en snygg, 450-sidig pocketvolym och försedda med ett kärleksfullt men inte helt tillförlitligt förord av Kjell Häglund.
De många illustrationerna från originalutgåvan av Mina memoarer del 3 saknas, läsaren blir lätt förvirrad av att denna först skrivna memoardel placerats mellan de betydligt mer skönlitterära delarna från 1980-talet.
Poeten, filmaren, journalisten, skådespelaren, filosofen och hipstern Beppe hade många bra historier att berätta och han berättar dem så att man blir andlös, i små brottstycken av en brokig livsmosaik, uppbrutet och sammansatt med ett intimt, sensuellt och humoristiskt flow"
Martin Jönsson, Journalisten 29 april-12 maj 2003.
"Beppe Wolgers hittar en underbar första mening, målar scenen i snabba penndrag och berättar med en stor dos självdistans. Det är precis samma förmågor som gör återläsningen av hans tre memoarer, nu i samlad volym, till ett nöje. De bästa kapitlen, ofta de inledande, är som små, korthuggna, drastiska noveller. [
] Som språkligt livselixir är de här böckerna alltså alldeles perfekta men som memoarer?
Torbjörn Nilsson, Östgöta Correspondenten 2003-05-03
"Kanske var Beppe Wolgers styrka att han mer än någon annan kunde bära en tidskänsla, trots den alltid omvittnade outsiderpositionen? Det är också det som stannar kvar - den fjäderlätta närvarokänslan i Beppe Wolgers egen prosa. Mycket som skrevs på 50-talet ter sig nu stelnat, musealt, pretentiöst. Beppe Wolgers prosa lever - och förtjänar att återupptäckas."
Eva Ström, Sydsvenskan, 2004-01-04
