tillbaka till låtlistan

Bunta ihop dom

”Bunta ihop dom” var det stora utropstecknet i Beppe Wolgers revy ”Klotter” på Maxim-teatern i Stockholm hösten 1968.

Under arbetet med revyn reste Beppe och Kerstin Wolgers till Jämtland för att planera föreställningen med regissören och scenografen Yngve Gamlin som hade sitt sommarviste på Öhn strax utanför Strömsund. Provinsialläkaren Bertil Wikström var med under en uppsluppen kväll på Öhn och återgav anekdoter från sin långa praktik som glesbygdsdoktor i norra Jämtland. Han berättade om mannen som fastnat med handen i slåttermaskinen och som ville ta sitt avhuggna finger med hem till katten, liksom om mannen som kört motorsågen i magen och därefter cyklat en mil till närmaste telefon:

– Någon ringde en kväll och sa att han hade gjort illa sig. Jag frågade om det var ett stort sår. ”Jo, nog kan man kasta in hatten”, sa han.

Beppe lyssnade med vidöppna öron, kvällens historier blev den makabra revymonologen ”Bunta ihop dom” som Lars Ekborg levererade i rollen som vrång surjämte. Stockholmsjävlar, gammalt folk, kärringar över 40, lappjävlar, hottentotter, finnjävlar, folk som ligger på lasarett, raggare, zigenare, mopedister – alla ska buntas ihop och slås ihjäl, enligt denne det nordsvenska folkets röst. ”Det är väl inte alldeles helhjärtat politiskt engagerat, men det är förbannat roligt”, skrev recensenten Allan Fagerström i Aftonbladet.

– När Beppe steg över tröskeln och gjorde något tufft och fräckt, så gjorde han det ordentligt, säger Povel Ramel om ”Bunta ihop dom”.

– Den är genialiskt hopkommen. Den är mycket vass och var verkligen utmanande på den tiden. Det är en svår genre, för ironi missuppfattas lätt, säger Hans Alfredson.

Monologen gavs ut på singelskiva och blev en omdebatterad storsäljare. Sveriges radio varnade sina producenter för att spela den utan att först varna lyssnarna.

tillbaka till låtlistan

beppe.se meny